Så kom du då till sist. Du var en främling

En mytgestalt som jag hört talas om

Så många hade målat dina bilder

Men det var bortom bilderna du kom

Vi trodde du var användbar, till salu

Vi skrev ditt namn på våra stridsbanér

Vi byggde katedraler högt mot himlen

Men du gick hela tiden längre ner

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv

Du fryser om vi inte griper in

Du rör vid kroppar, hatar orättvisor

Du bjuder älskande på moget vin

Du stiger ut ur alla tomma gravar

Du är en vind som säger: det blir vår

Du kommer som en flykting över bergen

Du följer oss dit ingen annan når

Du är den sång om livet som jag glömde

Den sanning jag förrådde dag för dag

Jag svek mig själv: den spegel

Som jag gömde

Bär dina bråddjup, dina anletsdrag

Kom närmare. Bli kvar hos mig

Det mörknar

Och kanske ljusnar det på nytt igen

Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast

Som sjunger timmen innan gryning